23.11.06

Vilja och sinnesstämning

Ett evigt pendlande i sinnesstämning är verkligen inte att föredra men är dock någonting återkommande i vardagen. Att påminna sig själv att le bör inte vara en ständig företeelse utan en självklar reflex.

På samma sätt bör det vara en självklar reflex att veta när man skall säga JA samt NEJ till olika företeelser. Är det lika omöjligt att kontrollera den egna viljan, som det är att kontrollera den egna sinnesstämningen? Är fallet helt enkelt sådant att det ena inte utesluter det andra eller är sinnesstämmningen enbart en följd av viljan?

"Är man rädd för att säga NEJ, handlar det ofta om att man inte vet vad man skall säga JA till" (- ur TARA)

Ytterst sant påstående.. vet man inte vad ett skede innebär blir oftast händelseförloppet följande: Du säger ja för att det kan leda till någonting positivt eller säger nej för att det kan leda till någonting negativt. Säger man i detta fall JA, innebär det då direkt att man är en förhoppningsfull optimist medan om du säger NEJ, är pessimistisk? Tar man återigen till påståendet att sinnesstämningen enbart är en följd av viljan, innebär detta då att vi alltid säger ja eller nej med viljan som grund eller är det egentligen underliggande sinnesstämningen som i stunden avgör?

14.11.06

Under kan ju ske

Sluta aldrig önska, sluta aldrig be...
Sluta aldrig hoppas, under kan ju ske...

Jag gick igenom gamla saker idag och kom över en brodyr med dessa ord på. Denna har tidigare hängt på väggen hos min mormor.. men finns nu istället hos mig. Jag kan inte minnas första gången jag började upprepa dessa ord men de har under min uppväxt haft en markant betydelse, även om jag inte alltid varit medveten om vilken den var.

...sluta aldrig önska...

att önska är att vilja, att önska är att se ljuset

...sluta aldrig be...

att ha någon att be till ger oss en känsla av lugn, en känsla av att någon lyssnar

...sluta aldrig hoppas...

att hoppas är att ha tålamod och beslutskraftighet

...under kan ju ske...

det vet vi

5.11.06

Positiv attityd

Ett par forskare gjorde en undersökning i ämnet attityd. De skickade i tur och ordning in två barn i ett rum fullt med dynga. Det första barnet gämrar sig över den oerhörda lukten och skriker om få bli utsläppt. Det andra barnet börjar i stället gräva runt i dyngan vilket får forskarna att tvingas gå in och fråga vad barnet letar efter. Barnet säger då; Men om det finns så här mycket dynga överallt, då måste det bara finnas en ponny någonstans.

Dagens ämne är positiv attityd, för vad är inte mer aktuellt i världen än vår attityd gentemot varandra och vår omgivning? Vår attityd är avgörande för att vår värld ska kunna utvecklas till det bästa.

Vi har alla vår egen bild av omvärlden och bygger upp värderingar, attityder och beteenden med utgångspunkt från hur vi ser att den fungerar. Förstår vi inte en annan individs sociala bakgrund samt vilka värderingar, erfarenheter och traditioner hon besitter, finns det en ytterst liten chans till samförstånd. Vi har ofta ett val som individer att antingen se världen med positiva eller negativa ögon, vilket därmed ger två helt olika bilder av den.
Människor som har det bra ställt tar ofta simpla faciliteter, som rinnande vatten och el, för givet medan dessa för människor i fattigare delar av världen kan upplevas som lyx. När en individ, som vuxit upp under sådana förutsättningar att hon fått vad än hon pekat på, kommer till en plats där förutsättningarna inte är desamma, utvecklas vanligtvis en negativ inställning.
Ett barn som istället vuxit upp under helt omöjliga omständigheter, kan ofta se på livet med en positivare attityd samt komma längre än dem som levt hela sitt liv i välfärd. De har nämligen lärt sig att uppskatta minsta lilla som ges dem. De ser det stora i det lilla.

Din inställning påverkar dessutom hur du upplever dina sinnen. Du kan exempelvis uppleva dig själv som sjuk även om så inte är fallet. Detta kan liknas vid något som kallas placeboeffekten. Denna effekt är ett bra exempel på hur attityd kan påverka vårt resonemang till en optimistisk värld. Placebo används i syfte att framkalla en skenbar metod där patienten tror sig få en behandling, men där det är egentligen en fråga om positivt tänkande.
Föreligger det negativa förväntningar hos en individ, finns det även förutsättningar för att de skall bli självuppfyllande. Vi kan fastna i en återupprepande negativitet, såsom ofta sker vid depression. Hypokondriker är ett exempel på hur en individ enbart genom tankekraft och negativ inställning kan göra sig själv skenbart sjuk, bör inte då tankekraft och positiv inställning kunna ge den motsatta effekten? Jo, till viss del.
Det är förväntningar, inställning och övertygelse som avgör. Har man en positiv attityd producerar kroppen smärtstillande, morfinliknande ämnen som kallas endorfiner. Placebo kan minska lidande, till exempel lindra smärta, men botar inte sjukdomar.
Vi kan exempelvis inte i praktiken bota oss själva från cancer genom tankekraft och positiv inställning, men det får dock inte förbises att vi faktiskt har stort inflytande över den egna inställningen.

Det är inte alltid en fråga om att förklaringen måste vara sann, utan att den ingiver hopp. En stark inbillning skapar händelsen, sägs det. För att om alla i världen hade en mer optimistisk attityd skulle vi möjligen även kunna lära oss att uppskatta allt vad livet har att erbjuda. Jag skulle vilja uppmana er att se världen med positiva ögon och se det stora i det lilla. Inte förrän då kan vi utnyttja den till det yttersta. Som avslutning till detta ämne skulle jag vilja citera en man vid namn Frank Crane

"Folk inbillar sig ofta att de skulle vara lyckligare om de var på något annat ställe. Men lycka beror inte på var man är utan hur man är"